Bye bye
Jag börjar på nytt, helt nytt. Rosasvart arkiveras och sparas som ett datoriserat minne av ett forna liv. Nu är det allvar.
NEJ
Jag vill inte undra längre, jag vill inte vänta längre, jag vill att något ska hända! Jag är trött på gymnasiet, jag är trött på min just nu jobblösa sommar, jag är saknar att bry mig om det jag håller på med. Jag har noll inspiration och viljekraft, jag vill bara bli klar med allt utan att behöva avsluta det.
Med det sagt så orkar jag inte blogga mer. Alls. Jag tänker inte stänga ner bloggen, jag tänker bara inte göra något med den på ett bra tag. Jag finns, jag lever, men inte längre på internet. Det kommer att bli bra, och med det tar det slut. Vem vet, jag kanske återvänder en vacker dag, men tills dess, ha det bäst!
Puss till er!
Nu åker jag till Umeå! Vi ses nästa vecka!
Det börjar närma sig, sakta men säkert
underbara ledighet
Så var det återigen torsdag, min absoluta favoritdag. Anledningen till utmärkelsen är att jag inte har några obligationer alls. Jag kan ligga hemma och sova hela dagen om jag så skulle vilja, men istället går jag till skolan och väljer själv vad jag ska göra här. Det blir oftast inget vettigt, men det gör ingenting. Jag sitter och pratar, umgås med min söta klass.
Sedan har jag dessa 90 minuter som kallas Matematik Breddning. Idag har jag tittat igenom min PA-rapport lite snabbt, ätit en baguette och totalrockat min fantastiska spellista på Spotify. Det är egentligen allt som krävs för en lyckad dag: musik.
Om sisådär 30 minuter har jag min tredje sista lektion innan nästa veckas lov. Det är ett ovanligt välkommet lov i år, då allt roligt kommer att hända. Det är om exakt en vecka som jag sitter på tåg och bussar påväg upp till Umeå, där jag ska spendera fyra dagar med ännu okända personer och packa på mig lite livserfarenhet.
Nej, nu sitter jag och småsomnar här i sal D265. Det är min signal att gå iväg och förbereda mig inför en engelska C-lektion, om bara magister Lenneby kommer och hämtar sin dator som just nu spelar Love Gun med Cee Lo Green. Eller också tar jag mig en tupplur...
en helg senare
Min helg har bestått av trevligt sällskap, dans, sömnbrist, projektarbete, plusgrader, tösnö och årets första biltur-för-nöjet-att-köra-snarare-än-för-att-man-måste-ta-sig-från-punkt-A-till-punkt-B. Mums på det och pepp inför en galet fokuserad vecka!
blablabla
Min inspiration till att skriva om mina dagar, lägga upp foton eller tänka tillräckligt mycket för att göra något på internet ligger så långt under noll att det är tragiskt, men jag har det bra, jag lever och jag har lagt till en twitteruppdateringsgrej i menyn. På så vis kan ni läsa vad jag gör, om ni är intresserad av sånt ;)
Puss!
Lycka och ankomst
Efter 58 dagars väntan anlände min telefon, min underbara ZTE Blade. Den är så mumsig på alla sätt och vis, fast kameran kanske inte är den bästa. Men med alla skojiga kameraapplikationer som finns så gör det inte så mycket.
Det är fullt upp framöver, men ha det bra så hörs vi när vi hörs!
blackandwhiteweekend
Nu är det en batteriladdarhelg, och nästa vecka kör vi på fullvarv igen. Puss!
future
Nu händer det. Nu blir jag vuxen. Nu sitter jag och pillar med ett CV och googlar efter villiga arbetsgivare som lyser med sin frånvaro. Förberedelserna inför det där stora som kommer om några få månader är igång: arbetslösheten. Det är inte längre sommarlov, det kommer aldrig mer vara sommarlov, bara studieuppehåll.
Min framtid börjar strukturera sig. Ett nytt liv med ett nytt levnadssätt. Jag kommer att stå på egna ben, jag kommer inte ha någon som kan ta mina strider, jag kommer vara själv, på egen hand. Jag kommer flytta till en ny stad, till en ny del av Sverige där jag inte kommer att känna någon. Jag kommer att bo själv, jag kommer laga mat själv, tvätta själv, diska själv. Allt kommer att vara mitt ansvar.
BRING IT ON!
those yellow eyes
Det är lite kaotiskt just nu. Eller egentligen inte, men vi kan säga så. Det finns saker att göra i alla fall, mest hela tiden, och nu tänker jag sätta igång med några av allt. Eller så går jag och lägger mig. Det lät mer lockande måste jag säga. Hihi!
Lisa och Joel
I lördags fotade jag Lisa och Joel, och de var ju så sockersöta att man nästan får diabetes. Många fina bilder blev det, här är två av mina favoriter.
Veckan går snabbt men ändå långsamt. Min mobil vägrar dyka upp, tack för det Telia, och det mesta som snurrar i mitt huvud är PA, fotografering och Umeå. Varför Umeå? Jo, igår var vi på "inspirationsdag" i Söderhamn, typ Högskoledag, och då studenten från Umeå är en av de grymmaste retoriker jag stött på är jag sugen på att flytta norrut och plugga vidare. IKSU och riktiga vintrar låter inte så hemskt direkt. Men riktiga vintrar, när jag bara i Bollnäs fryser ihjäl? Hmmm... Snö i all ära, men kylan klarar jag mig utan.
Nu är det snart helg i alla fall, eller ja... Testa-på-högskoleprov-helg, så kanske inte helg på riktigt. Sedan ska jag fota och filma till PA också, så ingen vila här inte. Men nu ska jag vila, sömn är min bästa vän!
Röda Korset
"Var och en är ansvarig för allt inför alla" - Dostojevskij
Lite bilder från Röda Korset-muséet i Genève.
Jag håller på med lite renovering på bloggen, det är så sjukt rörigt att jag blir helt galen, så det kanske ser lite mysko ut ett tag framöver.
ananas or anaaaanas? PINEAPPLE!
I detta mitt nya liv som en så kallad hurtig person kravlade jag mig ur sängen tidigt imorse, på min sovmorgon (!), för att sedan kravla mig till simhallen. Som belöning har jag en burk med konserverad ananas som inte alls är så god när jag numer brukar vara bortskämd med färsk. Det är av denna anledning som Hank, ananasen med solglasögon, än en gång får göra min blogg färgglad och vacker, i brist på annat...
Nu tar jag min underbara träningsverk (tack Sensei Robin) och kravlar in i sängen igen, och avslutar således ännu en strålande dag i Bollnäs vackra landskap. Imorgon väntas sovmorgon till sent, så tummen upp för det!
När det bara finns en strumpa
Uppvisning av de grymma karatekunskaper Sensei Robin lärde oss idag!
Jag städade tidigare idag då jag återigen stod inför det eviga problemet: det finns bara en strumpa. Jag har sökt igenom varje hörn i mitt rum - huset också för den delen - men den stackars strumpan ligger helt ensam och övergiven på min vita stol.
Det finns några olika scenarion som alltid händer när jag letar saker:
- Man letar efter två eller fler saker som hör ihop: man hittar alla utom en. Ex. strumpor, finn-fem-fel, örhängen.
- Man letar efter en sak och hittar plötsligt en hel arme med samma sak. Ex. läxor, viktiga pappren.
- Man letar efter en sak man behöver nununununu, saken dyker upp tre veckor senare när allt är försent och allt är förstört, typ. Ex. nycklar, mobilen, plånbok, kalender, godispåsar.
- Man letar efter en sak i morgonstressen, vänder upp-och-ner på det nystädade rummet och har total panik, och saken ligger förstås brevid dörren/i väskan/i fickan/i handen. Ex. nycklar, mobil, kalender, plånbok, läppsyl, USB-minnet.
- Man letar efter en sak och prompt anklagar alla i sin närhet för stöld, då saken absolut inte ligger där man envisas att man lämnade den sist, och saken ligger alltid mitt framför ögonen på en, och när man upptäcker det är skadan gjord och alla skrattar åt ens dumhet. Ex. sudden, pennor, formelsamlingar.
Känner ni igen er? Med det sagt, nu ska jag hitta min andra strumpa!
